electrocd

Recensioner

Kristoffer Westin, Sound of Music, 29 septembre 2015

Av verkkommentarerna att döma tycks tysken Hans Tutschkus musik präglas av ett intuitivt kompositionsarbete, varmed själva ljudupplevelsen står i centrum, medan gestaltningen av ting och skeenden förefaller sekundär och öppen. Den akusmatiska musiken, vilken merparten av Tutschkus kompositioner sällar sig till, har annars en tendens att stoltsera med förhållandevis intrikata idéer; och om dessa är för komplexa och svårforcerade tenderar de dessvärre att störa lyssningen mer än inspirera.

Dessa bekymmer uppstår lyckligt nog inte i mötet med musiken på Firmament, som är den andra skivan av Tutschku på Empreintes DIGITALes. Inspirationen till skivans första stycke, Firmament — schlaflos (2010), kommer från vår inre ljudvärld — den vi endast har att tillgå genom vår egen fantasi. Detta öppna och svårfångade område för tankarna i riktning mot Karlheinz Stockhausens intuitiva musik (ex instruktionen ”spela en vibration i rytm med dina atomer” ur Abwärts), varför det knappast förvånar att Tutschku såväl spelat verk av Stockhausens liksom studerat och arbetat under densamme.

Det ljudande resultatet av Firmament — schlaflos påminner däremot inte särskilt om Stockhausen, vilket är menat i en positiv bemärkelse, ty stycket är ett självständigt och vackert klangdrama, där spröda partier dominerade av kvinnoröster ställs mot dynamiska förvecklingar i komplexa ljudvävar. Det generösa inslaget av behagligt lågmälda sekvenser medverkar dessutom till att stycket skiljer sig från förhärskande tendenser på det akusmatiska området.

Efterföljande Klaviersammlung (2011) hämtar sitt ljudmaterial från en samling övergivna pianon hemmahörande i Kölns universitet. Styckets stånkande och stönande pianoklatter ljuder konkret och kristallklart i tio förtjusande minuter. Placerat mellan två längre stycken på skivan, är Klaviersammlung ett välkommet avbräck med uppfriskande konsekvenser.

Vi lämnar den akusmatiska musikens domäner och äntrar ett slags tvärkulturellt drama i och med skivans sista stycke, Issho ni (2014). Under kompositionens 30 minuter långa speltid samsas äldre och yngre musiktraditioner från hela världen i sånger, improvisationer, ramsor och böner; människans röst står i centrum, men även en hel uppsjö av musikinstrument trakteras. En imponerande klarhet förknippas med Tutschkus arrangemang av de individuella ljudhändelserna, vilka fogats samman minutiöst till en virtuell promenad, vars upplösning av tid och rum strålar av optimism. Vi vandrar nyfiket och förundras över de små manipulationerna som den tyska komponisten har utfört för att åstadkomma samstämmighet mellan olika musiktraditioner. Underbart!

Sammanfattningsvis består Firmament av ett omväxlande program, som dessutom fungerar utomordentligt hela vägen. Med anledning av det självständiga uttrycket och fantasieggande resultatet vill jag framhålla skivan som en av de bättre från Empreintes DIGITALes på länge.

Firmament av ett omväxlande program, som dessutom fungerar utomordentligt hela vägen.