Allusions sonores dans Blow Up
Le confezioni dei cd dell’etichetta canadese specializzata in musica elettroacustica, acusmatica e concrète sono cartonici coloratissimi, zeppi di parole
6
Le confezioni dei cd dell’etichetta canadese specializzata in musica elettroacustica, acusmatica e concrète sono cartonici coloratissimi, zeppi di parole
Another aural delight for the lovers of unconventional electroacoustic sonorities and field recordings from the well-known Canadian label empreintes DIGITALes bear the signature — the second for the imprint — of Uk-based fellow countryman
I flera fall förefaller kanadensaren
“Buoy” upptas av en slags navigering mellan tematiska stoff utifrån ljudet av klockor och visslor som sjöbojar är utrustade med. Med detta material som bas har Berezan vidare arbetat fram abstrakta klanglandskap tillsammans med en god andel, synnerligen konkreta, vågskvalp
“Thumbs” utgår från ett anslag på ett balinesiskt tumpiano, som sedan har utsatts för allehanda manipulationer och slutligen sammanställts till ett närmare tolv minuter långt verk. Den reducerande arbetsmetoden har en lång historia i elektroakustiska sammanhang och får mig att tänka på en klassiker som
Efterföljande “Badlands” är mig också likgiltig och väcker snarare en tanke om den akusmatiska musikens villkor. Ur det perspektivet förefaller verket präglas av ett outtalat regelverk, en formel för hur musiken ska klinga, framför några nya infallsvinklar som bryter och väcker förundran. Det är tjusigt sammansatt till ett vulgärgestiskt och glaciärgrynigt uttryck, med en livfull dynamik som luktar tävlingsmaterial. Dock inte mer än så.
I ljuset av smärre besvikelser beträffande “Thumbs” och “Badlands”, framstår albumets fjärde spår, “Galungan”, som ett smärre mästerverk. Det standardiserade uttrycket hamnar i skuggan och istället framträder en mer koncentrerad klangbild. Ljuden har hämtats från Ubud på Bali och kombinerar obehandlade fältupptagningar med utsökta bearbetningar till en fantasieggande glans. Man anar den folkliga gamelanmusiken och en kortare sekvens av ”monkey chant”, men i sammanhanget skapas en ny musikkultur, som både är jordigt basal och en själslig fullträff.
Förväntningarna ökar sålunda när vi landar på sista spåret, “Nijō”, som hämtar intryck liksom ljud från så kallade näktergalgolv, vilka återfinns i tempel och på andra platser i Japan. Tydligen knarrar dessa i syfte att skrämma bort potentiella tjuvar och andra oönskade personer från inbrott. Anledningen till att en näktergal har smugit sig in i namnet är det knarrandet ljudet, som även påminner om fågelkvitter. Berezan redogör vidare för att “Nijō” ”delves deeper into, and within the floorboards, revealing not only birds but many voices and soundworlds of traditional and contemporary Japan”. Här förlorar Berezan åtminstone mig. Plötsligt känns allt väldigt krystat och den ljudande gestaltningen förefaller platt
“Buoy” och “Galangan” gör ändå Allusions sonores väl värd att utforska. Berezan uppvisar även en skicklighet i övriga kompositioner, men i mina öron inskränker det sig mycket till en fullfjättrad teknisk uppvisning utan överraskningar.
The electroacoustic music of
My favourite track is
I miss a bit the vision of a composer doing something more than collecting random sounds and making a sound pallet from it. Here these sound ballets in the end become something like dusty sound sand, with a vague inner rhythm and the idea of keeping the separate sounds distinctive. This exploited loose connections does not really add something extra to these environments and in fact hardly bring the hidden qualities more to the fore. It more confirms a random vision in the hearing process, as if all is dust and comes to dust. I hope that electroacoustic music gets a few more definitions and visions than that in future, dimensions that are not so easily blown away to dust.
Nous avons ajouté 3 articles
à notre boutique aujourd’hui
Nous vous invitons à les
découvrir