Il confine tra dub, idm e drum’n bass è estremamente sottile e sfocato in questa micro-opera di debutto di Dustin Craig. Il giovane compositore di Oakland, meglio conosciuto con i moniker Headphone Science ed ElasticLego, infatuato tanto dalla musica concreta quanto dagli esperimenti elettro-radicali di Richard D James e Kid 606, si cimenta in un’accattivante session in cui ogni brano rivendica una propria, scalpitante, autonomia. Con un incipit come We Remain Faded, emozionante coacervo di umori dub scandito da eleganti intromissioni di tastiere, è impossibile non gridare alla rivelazione. La scarnificata jungle di Games, ripulita con minuzia da qualsiasi enfasi ritmica, e l’hip hop sfigurato, ridotto a mero corpo simulacrale, di Larcenous e Life Struggles Constant lasciano trasparire un’indole da “bricoleur” che si esprime al meglio nei grotteschi esperimenti di Air Bubble Material, in cui nervosismo glitch e tappeti ritmici down-tempo si fondono con scaltra naturalezza, e nelle bizzarra nomenclatura sonora di To Dine in Distance, raffinata da gustose sonorità jazz. Con un debutto simile è quasi impossibile non nutrire grandi aspettative per il futuro.

Sehr smoothe rockende Clickhoptracks, wenn man das sagen darf. Die Beats leicht vertrackt aber immer mit einem straighten Groove verbunden, die Sounds sehr smooth und dubbig, gelegentliche Raps klingen eher etwas stark nach Shoutern und der Gesamteindruck kann sich nicht davon lösen, dass die Beats eher Jams sind und das Ganze ein wenig dark klingt und etwas zu sehr bekifft. Dennoch ein Act, den man im Auge behalten sollte, denn wenn er sich entscheidet von den Break-Freestyle nicht Richtung Jazz zu gehen, dürfte das sehr interessant werden. Auf dem Label erscheinen übrigens dieses Jahr noch Alben von Tomas Jirku, Claudia Bonarelli und einigen anderen auf die man sehr gespannt sein darf. 4/5

On n’avait jamais entendu parler de Headphone Science, et c’est presque normal puisqu’il s’agit là de son premier véritable CD si l’on omet 2 précédentes sorties disponibles sur internet dont Number 65, un Ep dispo chez No Type, et Setsumei, autre Ep sorti par Observatory Online. C’est ainsi que Dustin Craig, basé à Oakland, a peaufiné un style aujourd’hui en pleine effervescence, à savoir un joli mélange electronica et hip-hop.

Du hip-hop il ne garde pas grand chose sur We Remain Faded, le premier titre de cet album. A part une rythmique très présente qui nous paraîtra même brute et sèche, l’album débute par une lente mélodie douce et nonchalante que quelques notes de piano viendront illuminer sur la fin.

Ce n’est qu’avec Games que ces influences prennent le dessus avec des voix syncopées. Cet effet semble d’ailleurs aussi bien dû au chanteur lui-même qu’à une édition numérique afin de coller au rythme et d’accentuer ce hachage. Comme souvent chez Headphone Science, c’est un duo homme-femme qui est responsable des voix, et celles-ci restent feutrées, pas agressives et bien intégrées à la musique, elle-même superbement douce et mélodique. Larcenous est un ravissement du genre, mélodie façon débuts de Warp, electronica intégrant tous les effets du genres, faisant penser à Funkstorung, mais en plus mélodique. Il s’agit là du genre de mélange qui devrait séduire ceux qui apprécient le travail de Sixtoo.

Il est vrai qu’étant donné le nombre croissant de productions dans le style, cet album de Headphone Science aura peut-être du mal à se faire remarquer. Pourtant quelques originalités comme un violoncelle et des cordes pincées ou frappées confèrent une ambiance asiatique à Air Bubble Material. De même To Dine in Distance sort du lot avec son ambiance de vieux polar: bruit de pas, quelqu’un compose un numéro de téléphone, dialogue d’un couple samplé, le tout posé sur une mélodie de trompette embrumée et un accompagnement de guitare avec rythmique downtempo.

We Remain Faded est un disque agréable, plaisant, immédiat, bien fichu, que l’on va peut-être sur-noter rien que pour ces quelques (pas si) mauvaises raisons. On n’a juste pas envie de bouder le plaisir que l’on a eu à écouter et réécouter cet album.

Huups, noch nie was von gehört und dann so eine CD! Ganz herausragend was Headphone Science aka Dustin Craig aus Oakland hier vorlegt! Hip Hop mit broken Samples und abstrusen Sound-Schnipseln, doch immer so, dass einem das Herz aufgeht! Klingt mitunter wie Kruder & Dorfmeister auf LSD, nach einem Anfall von geistiger Genialität. Schwer begeisternd!

Album d’esordio per Dustin Craig, sotto l’alias Headphone Science, dal Canada, modulando battute hip hop e suggestioni filmiche da colonne sonore, oblique melodie e trattamenti elettronici, esibendo attitudine celebrale, gusto ed efficace semplicità. Solo sei le incisioni. Interessantissima la commistione dei groove cadenzati e metropolitani con le altrettanto ruvide scansioni dei suoni più elettronici, orientati sia a distorsioni ‘click and glitch’ che a concettuali loop di derivazione jazz (To Dine in Distance). Partiture digitali e pulsioni che proiettano in territori contemporanei le intuizioni dei ritmi partoriti dalle strade. Uno stile personalissimo e godibile, astratto e allo stesso tempo melodico, giochi (Games) dai molti risvolti, che testimoniano ancora quanto le commistioni degli stili siano feconde per l’elaborazione di nuove strategie musicali. Un uscita particolare, mentre già si aspettano le prossime produzioni che saranno realizzate a Vienna per la Skylab Operations.

Triphopen dog i samma stund som Tricky gick av scenen inne i Gino den där kvällen 1995 och lämnade plats för PJ Harvey. Då hade han hunnit bryta en låt för att det lät “fucked” och frågat om ingen i publiken hade en spliff att bjuda på. Jodå, visst hade de det.

Triphopen kanske aldrig har sammanfattats lika väl som den kvällen.

Men precis som andra snabbt avklarade trender (hip-house, electroclash, 2Step) tappade media intresset ungefär samtidigt. Andra grejer var roligare. Och artisterna som hamnat i triphop-facket fick övertyga alla än tydligare om att de inte alls spelade triphop och att de inte visste vad triphop var och att de minsann spelade helt egen, unik musik som inte gick att kategorisera.

Jaja.

Och triphopen har levt och frodats ända sedan Massive Attack kickstartade genren med Blue Lines. Fast under andra namn. DJ Shadow försökte övertyga alla om att Endtroducing… minsann var hiphop och inget annat, fast alla visste att det var en triphopskiva. Så har det fortsatt. Den enda gång triphop används idag är att beskriva hur otroligt trist en skiva är. Tyvärr.

När We Remain Faded landar i min hand visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig av enmansprojektet Dustin Craigs debut. “IDM style, highly melodic & catchy with film soundtrack samples” konstaterar biografin.

Jaja.

Resan börjar med titelspårets svävande och lågmälda knasterelektronik som får mig att tänka på Maps + Diagram. Men ganska snart står det klart att titelspåret är mer undantag än regel.

För merparten av We Remain Faded dansar omkring hemma hos två helt andra artister: DJ Shadow och Akufen.

Längst ner rullar hela tiden tunga, släpande rytmer omkring, ibland rätt raka hiphoprytmer, ibland nedrökta drum’n’bass-beats i halvfart. Ovanpå det läggs musiken, men inte förrän den klippts sönder, hackats upp, malts ner, scratchats sönder och tvingats ihop igen med bultpistol.

Som i tio minuter långa Games där rösterna från en manlig (som låter som det skulle kunna vara KRS-ONE) och en kvinnlig rappare scratchas i bitar med ett fascinerande sätt (ja, och så är det någon som med jämna mellanrum stryper en katt, bara för att). I To Dine in Distance är det en vemodig jazztrumpet som styckas upp på samma sätt. Life Struggles Constant skulle kunna vara plockad från Aphex Twins Selected Ambient Works 85-92, klädd i ett kaos av röster som tvingats ner i en mixer på maxeffekt.

Men hela tiden finns det en melodi som svävar fram ovanför det vansinnesdansande avgrundskaoset runtomkring. Det musiken på We Remain Faded har gemensamt är att allt är byggt kring melodin. Det är där hjärtat finns. Kaoset tillåts aldrig ta överhanden.

Redan efter 38 minuter är resan slut. Life Struggles Constant klipps brutalt av mitt i en takt. Och det är den känslan som också sammanfattar We Remain Faded, den känns tyvärr lite rumphuggen, fast på ett bra sätt. Jag vill helt enkelt ha mer.

Kalla Headphone Science vad du vill. IDM. Triphop. Electronica. Inte för att det spelar så mycket roll.

We Remain Faded är ett av årets mest intressanta och mest skruvade album. 7/10